Ekevald

Jag känner mig verkligen så jävla uppgiven för tillfället.
Antar att det är vädret men allting hänger över mig som ett stort moln.
Körkort, skola o övrig stress tär på mig vilket orsakar att jag varken har lust eller tid o sova eller äta.
Och på allt det har jag så många minnen som kommer tillbaka.
Det har hänt så fruktansvärt mycket på två år.
Skulle jag träffat mig själv för två år sedan så hade jag inte känt igen mig själv.
På ett sätt hatar jag den jag har blivit men på ett sätt är jag glad att jag verkligen är den jag är utan att fejka något.
Ush det är så svårt..

Det känns som om jag bara har tagit fel beslut, gång på gång o i den processen har jag förlorat många som stod mig nära, en av dem är någon som var mitt liv i princip.
Någon som nu förmodligen hatar mig och just därför hatar jag på ett sätt mig själv.

Tycker inte om att skriva sånna här inlägg men ignorera o läs inte!


Jag för ca två år sedan!